Konster att må bra

Stress påverkar hjärta och kärl på flera sätt. Stresshormoner och stressnervimpulserna gör att blodkärlen drar ihop sig och orsakar högt blodtryck. Högt blodtryck, eller hypertoni som det kallas med ett annat namn, försvårar hjärtats pumparbete och leder till förändringar i själva hjärtmuskeln. Ett obehandlat högt blodtryck leder på sikt till att åderförfettningen ökar och kärlväggarna blir hårdare och mindre elastiska. Åderförfettning ökar risken för hjärtinfarkt och stroke.

Ibland leder stress till försämrade levnadsvanor med ohälsosam mat och alltför lite eller ingen motion. Långvarig stress påverkar också hypothalamus i hjärnan, som i sin tur påverkar binjurarnas produktion av stresshormonet kortisol. Dessa hormonstörningar gör att kroppens fettreserver omfördelas till magen vilket ökar benägenheten för övervikt och den farliga bukfetman, vilket i sin tur leder till ökad risk för hjärt-kärlsjukdom. Överproduktion av kortisol motverkar också insulinets effekter och kan leda till insulinresistens och typ 2-diabetes.

Långvarig stress kan ge förhöjda blodfettsnivåer, hyperlipidemi, vilket också ökar risken för hjärtkärlsjukdom. Höga halter av det  skadliga kolesterolet ökar risken för att drabbas av åderförfettning, vilket i sin tur ökar risken för infarkt. Huvuddelen av kolesterolet finns i de skadliga LDL- partiklarna och kallas för det onda kolesterolet. Höga nivåer av LDL-kolesterol i blodet ökar risken för att utveckla åderförfettning och därmed förträngning i blodkärlen. Det som kallas det goda kolesterolet transporteras i HDL-partiklar och har en skyddande funktion. Halten av HDL-partiklar är speciellt känslig för vissa stressparametrar och för låga nivåer av HDL-kolesterolet ökar åderförfettningen av hjärtats kärl. Eftersom kroppen i stressituationer  ställer sig i stridsberedskap och ökar blodets förmåga att koagulera  förhöjs också risken för att det ska bildas farliga blodproppar som täpper till kärlen och orsakar hjärtinfarkt.

Det finns ett samband mellan typ 2-diabetes, högt blodtryck, blodfettsrubbning och bukfetmae, ofta hos samma individ och kallas då metabolt syndrom. Långvarig stress ökar risken för metabolt syndrom, som i sin tur innebär  en betydlig ökande risk för att insjukna i kranskärlssjukdom eller stroke. Under stress arbetar hjärtat för högtryck för att förse musklerna med syresatt blod, både genom ett ökat antal slag per minut och genom kraftigare sammandragningar. Det kan göra ont och det kan kännas som om hjärtat slår dubbla slag. Den ökade produktionen av stresshormoner kortisol gör också att människor som lider av hjärtsvikt kan bli sämre eftersom kortisol gör att det samlas mycket salt och vätska i kroppen.

Stress kan också orsaka sömnproblem. Det kan vara svårigheter att somna, att man vaknar många gånger och är vaken under natten eller vaknar mycket tidigt och därmed inte får en sammanhängande djupsömn. Den som har sådana problem med sömnen påverkas negativt i sitt vardagliga liv genom exempelvis koncentrationssvårigheter eller humörsvängningar. En fullvuxen person behöver cirka sju timmars sömn för att kroppen ska hinna återhämta sig. Sömnen kan inte ersättas och forskning har visat att dödligheten ökar bland dem som sover för lite.

Avslappning är viktig för återhämtning av både kropp och själ. 

En stressig dag på jobbet behöver inte betyda störd sömn. Avklarad stress kan leda till bättre sömn. Oftare störs sömnen av en oro inför morgondagen vilket kan göra att man varvar upp i stället för att slappna av vid sänggåendet. Man sover dåligt, vaknar ofta och blir inte utsövd. Det blir lätt en ond cirkel då kroppen inte får en chans att återhämta sig och risken för hjärt-kärlsjukdom och  typ 2-diabetes ökar.

 

Den som är stressad under en lång tid kan drabbas av det som ofta kallas utbrändhet eller utmattningssyndrom. Mycket talar för att långvarig sömnstörning är en bidragande orsak till utmattningssyndrom. Forskning har också visat att personer med ett livstempo som närmar sig utmattning ofta vaknar många gånger per natt och har mindre djupsömn. De har också förhöjda nivåer av blodfetter och av stresshormonet kortisol. För många handlar  det om en process med tilltagande utmattning som pågår under flera år. En process som kan börja med en känsla av ständig tidspress och överbelastning som gör det allt svårare att koppla av och vila upp sig tills det en dag känns som energin alldeles tar slut. Denna återkommande eller långvariga stress orsakar också hormonstörning och redan efter några månader av intensiv stress med ökad kortisolnivå minskar nivåerna av köns- och tillväxthormon i kroppen. Binjuren klarar inte längre att utsöndra tillräckligt kortisol vid vanliga stressituationer. Gaspådraget fungerar inte längre. Man blir trött och saknar ofta både motivation och initiativförmåga. Minnet kan påverkas och det kan kännas som om hjärnan arbetar långsammare och även vardagliga problem blir en utmaning. Den som drabbas av utmattningssyndrom kan behöva lång rehabilitering för att kunna fungera som vanligt igen.

Depression kan orsakas av att ständigt vara utsatt för negativ stress. Den som drabbas av sådan depression har onormala värden av stresshormonen kortisol och adrenalin. Samspelet mellan stresshormoner och signalsubstanser har betydelse för hur vi mår. Vid en depression kommer hjärnans signalsubstanser i obalans och sömnen, känslolivet, initiativförmågan och aptiten kan påverkas. Förutom nedstämdhet, viktminskning och sömnstörning kan symptomen vara koncentrationssvårigheter, minskad livslust, svårigheter att känna känslor eller aggressivitet och lättretlighet. Kroppen kan också reagera med hjärtklappning, andnöd eller värk i muskler, mage och leder.

Astma kan utlösas och förvärras av stress. Andhämtningen kan bli häftigare, vilket också kan orsaka yrsel på grund av minskad koldioxidhalt i blodet. Huden kan reagera med acne och eksem som förvärras av negativ stress. Även psoriasis kan utlösas och förvärras av negativ stress.

 

Läs mer här